"Den här dagen förtjänar verkligen att firas som helg eftersom det handlar om den första uppenbarelsen av Kristus som kommer och som är närvarande. Helgen kunde också hellre kallas ”Kristi avlelse” än ”Marie bebådelse”, det heter ju i Trosbekännelsen 'avlad av den Helige Ande', och i evangeliet Ordet blev kött. (Johannes 1:14) Summa: det är dagen när Guds Son blir människa. Idag skeddde det förnämsta huvudundret av alla under: den gudomliga och mänskliga naturen förenades i En Person, och oändlig Gud blev en ändlig människa. Saken kan fattas av tron, men kan inte uttryckas i ord och tankar, ja, den är ett hinder och en irritation för alla kloka.
Först går vi igenom berättelsen: hur en ängel med gudomlig auktoritet sänds av Gud i det högsta rådet i himmelen, säkert följs han av många andra änglar; den härligheten och majestätet sker visserligen osynligt – men vem kan fatta det med tanken? Därefter hålls denna härlighetens osynliga prakt hemlig, och sänds till den fattigaste lilla jungfrun på den minsta orten hos det mest föraktade folket bland jordens kungar. Och så vidare med fortsättningen som evangelisten Lukas målar upp rikt och noggrant med allt som hör till.
Huvudstället är i varje fall där ängeln beskriver Sonen som ska födas, hur han med mäktiga ord slår fast att denne Son på samma gång är sann människa och sann Gud.
Att han är sann Gud framgår för det första av att ängeln säger: 'Han ska kallas den Högstes Son' (vers 32). Även om förvänt folk kan förvränga och skymfa det här, så kallas i Skriften ingen person särskilt för Guds Son, utom denne enda. Visserligen kan de heliga tillsammans och i flertal kallas 'Guds söner' eller 'son', till exempel 'Släpp min son', det vill säga 'mitt folk' (2 Mosebok 4:23) - men till ingen enskilt sägs 'Du är min Son', utom till denne ende.
För det andra framgår det av att denna person mottar ett evigt rike (vers 33). Det kan omöjligen ges till någon som är endast en människa, eftersom det endast är Gud som kan vara konung utan slut. Det kan inte vara i tiden, eftersom vi ser att ingen kung regerar hundra år, för att inte tala om att vara kung utan slut, alla är ju dödliga. Men denna konung måste vara evig och odödlig, och hans rike ett annat än världens. Och ändå är han dödlig, eftersom han är människa och Davids son. Alltså blir han en underbar konung, som är både dödlig och odödlig på samma gång. Vem får det att gå ihop? Han dör alltså som människa och lever som Gud: döden slukas av livet, och Guds odödlighet slukar människans dödlighet. Och av det följer att det finns ett liv efter detta, och att denne Konung, som är människa, gör och verkar detta, att människorna genom honom dras från döden till livet. Å, vem tror det! Vem ger akt på det! Vem är hänförd över det! Vi går förbi, som de stumma och blinda.
Den sista delen bekräftar allt detta, nämligen då Jungfrun frågar hur hon kan föda en son utan någon man. Det är som om hon frågar: 'Hur kan jag bli fysiskt havande utan någon man, som du säger, jag har ju inte haft någon man?' Detta blir sagt för att vi ska veta att modern är jungfru och henne livsfrukt ändå en verklig son. För att ingen ska tro att det är ett spökeri eller tom inbillning eller en bortbyting förklarar ängeln med vem hon ska bli havande, inte med någon man, utan med Skaparen själv och den Helige Ande, som har skapat allt från intet och ständigt gör levande. Den som gör allt av intet kan också skapa en Son från Jungfruns liv. Det betyder att bli avlad och havande av den Helige Ande.
Bibelställen
Johannes 1:14
2 Mosebok 4:23
Översättning från Luthers sämtliche Schriften (1910/1987), XII, 1880f, vermischte Predigten, KN. Texten ingick också i Lutherläsaren 79 (2016).
Luthers predikan i Huspostillan (1962) på www.logosmappen.net .